Det känns som om någon tar en kniv och skär och hugger i mitt bröst.
Har du glömt bort mig?
Det känns nästan så, hur kan du gå vidare så lätt när det är så svårt för mig?
Hur kan du leva utan ångest över att vi hade allt framför oss men du valde bort mig?
Hur kan du le, skratta, vara glad när jag gråter, skriker och slår?
Hur kan du se åt andra tjejers håll, när du för bara två veckor sedan sa att jag var den enda?

Gör slut på mitt lidande.. någon... jag orkar inte...