Det är svårt för mig att skriva nu, kommer ta en bloggpaus tror jag.
Min livslust & andra hälft har lämnat mig..
Han behövde leva sitt liv ensam och det är ju alltid svårt när man inte kan påverka något själv.
Det som känns skönt ändå är att inget ansvar hänger på mig, det finns inget jag kan göra för att ändra på det som hände. Jag har i snart en veckas tid gått och tänkt "om jag bara hade..." tankarna. Men varför?
Varför ska jag gå och må dåligt för att han förlorar en tjej som mig?
Jag har allt som krävs för att lyckas i livet och det ska jag också göra! Ensam eller inte, jag är aldrig ensam.
Jag har mina fina vänner som ställer upp för mig, som välkomnade mig tillbaka med en stor öppen famn.
Jag ska ge mig själv den tiden jag behöver för att uppfylla de mål i livet som jag vill.
Jag är stark, jag är en fighter utan dess like!

Har jag klarat av brustet hjärta, vänners bortgång & ett halvår på behandlingshem så klarar jag nog ett brustet hjärta en gång till!

Tilliten är svår, den måste jag finna igen, att kunna lita på vad människor säger. Utan dessa "menade dom verkligen det" tankarna..

Men jag kommer tillbaka, starkare än någonsin!

Mina vänner,
av motgång föds framgång.

Jag är eller tänker bli ett levande exempel på det!

With all my love / Er fröken Wagner!