Mycket händer i mitt liv just nu,
går igenom ett tufft uppbrott och börjar fokusera på skolan igen.

Av motgång föds framgång?
Hur många gånger har ni inte hört mig säga det?
Men here I am again, på botten och kämpar.
Jag bara önskar att jag inte slösat så mycket tid på S.K.I.T och gjort något vettigt med mitt liv tidigare!

Jag tror på ödet, så ödet hade väl på något korkat jävla vis bestämt att jag skulle bli kär och ge mitt hjärta till någon, gå igenom smärtan när denne  person satt inne, vänta på honom, förlåta honom gång på gång, säga upp min lägenhet, flytta till en främmande stad och seeeeen 20 månader senare... wait for it.... bli DUMPAD!!

Usch jag är så trött på killar!