Stirrar tomt in i datorn och gäspar.
Varför har jag så mycket i huvudet som verkligen vill ut och sen när det kommer till att skriva ett sketet inlägg så tar det bara stopp.

RÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖV vad jag är trött på detta.
Gjort intresseanmälan på tre st lägenheter idag.
Idag vill jag bara bort, mått så sjukt dåligt och det har varit en sån sjuk psykisk press idag så jag höll på att explodera inombords...
Är det värt att kämpa om man tar ännu mer skada av det?
Jag klarar inte av mycket mer, kritik fine, men påhopp osv.. No way.

Allt runt omkring är så falskt, falska leenden, falska hälsningar, falska komplimanger....
Det finns inget äkta. Jag är trött på det, jag orkar inte spela glad en hel dag när det är krig i mitt inre.
Hjärnan säger stopp men hjärtat säger fullfölj det du påbörjat.
Kroppen säger stopp men då tar helt plötsligt hjärnan hjärtats parti och säger fortsätt!

Tragiskt.
Men jag orkar inte när det känns som jag får noll tillbaka.

Rickard vill att jag ska flytta ner direkt nu på momangen.
Nicole vill att jag ska vara kvar.
Jag står och trampar på samma ställe och vet varken ut eller in.
Men det är väl jag i ett nötskal?