Ödets ironi
Ödets ironi.
Du skulle alltid finnas där, så sa du ju då.
Men när det kom till sitt slut, hade du redan börjat gå.
Jag var sårad och ensam, utan en vän.
Trodde ju att du fanns där även sen.
Sen när alla andra vänt ryggen och gett sig av
så trodde jag ett ögonblick att du skulle stanna kvar.
Du struntade i mig, vände kappan efter vinden.
Jag var nu för dig blott ett litet minne.
Men nu till ödets ironi där min olycka blev din,
Du som svikit en vän, försökt att rädda ditt skinn.
Ingen ser dig längre för den du var förut,
och allt för ett simpelt kärleksspel tog slut.
Med bedjan i dina ögon och gråt i din röst,
"Jag behöver dig nu" nej här får du ingen tröst.
Du var min vän, men mig kan du inte charma.
Det ända jag vill säga dig nu är ordet KARMA
Du skulle alltid finnas där, så sa du ju då.
Men när det kom till sitt slut, hade du redan börjat gå.
Jag var sårad och ensam, utan en vän.
Trodde ju att du fanns där även sen.
Sen när alla andra vänt ryggen och gett sig av
så trodde jag ett ögonblick att du skulle stanna kvar.
Du struntade i mig, vände kappan efter vinden.
Jag var nu för dig blott ett litet minne.
Men nu till ödets ironi där min olycka blev din,
Du som svikit en vän, försökt att rädda ditt skinn.
Ingen ser dig längre för den du var förut,
och allt för ett simpelt kärleksspel tog slut.
Med bedjan i dina ögon och gråt i din röst,
"Jag behöver dig nu" nej här får du ingen tröst.
Du var min vän, men mig kan du inte charma.
Det ända jag vill säga dig nu är ordet KARMA
Kommentarer
Trackback
