Det är sorgligt...
Eller det trodde jag iallafall.
Så många gånger jag öppnat mig, pratat om allt mellan himmel och jord..
Så länge jag litat på dig.
Trott att du var min vän, du var den enda vän där som jag ville ha kvar.
Men det visade sig att du var gjord av samma falska materia som dom andra.
Att få det kastat i ansiktet från någon jag knappt känner...
"Såhär har hon skrivit om dig"..
Gör narr av mig, snacka hur mycket ni vill...
Jag bor ju ändå 30 mil bort.
Det gör ju inte lika ont då, hon kan ju skaffa nya vänner..
Eller?
Den person jag trodde mig kunna lita på, det är oftast dom som hugger hårdast.
Men jag vet inte om det är för att vara elaka, eller om det är så att det gör ondare just för att man stått personen så nära. Jag chansar på det sistnämnda.
Jag önskar ibland att jag inte fanns, vad hade ni då haft att prata om? Vem hade ni då skrattat åt, hånat och backstabbat?
Just nu pågår ett krig inom mig, ett krig av tankar och frustrationer.
Jag kan inte göra något åt detta, därför försöker jag glömma.
Men jag är sårad, jag erkänner.
Du har lyckats såra mig.
Men jag vet inte om det är för att vara elaka, eller om det är så att det gör ondare just för att man stått personen så nära. Jag chansar på det sistnämnda.
Jag önskar ibland att jag inte fanns, vad hade ni då haft att prata om? Vem hade ni då skrattat åt, hånat och backstabbat?
Just nu pågår ett krig inom mig, ett krig av tankar och frustrationer.
Jag kan inte göra något åt detta, därför försöker jag glömma.
Men jag är sårad, jag erkänner.
Du har lyckats såra mig.
Kommentarer
Trackback