Han bodde 8 mil ifrån mig & vi kunde bara umgås på helger och lov.
Detta blev nog det största problemet (insåg jag nu) eftersom han nyss fyllt 18 och jag var bara 17. Självklart ville han gå på krogen och leva sitt liv med sina kompisar på helgerna (jag anser att man har olika liv "kompisliv","partnerliv" osv)

Jag var upp över öronen förälskad i denna killen & drog nog för många slutsatser om framtiden eftersom det kändes rätt med honom. 

Fyra månader höll det, sen brast mitt hjärta i många bitar.
Det tog lång tid att hitta alla bitarna igen & återgå till det normala,
jag vet fortfarande inte om jag hittat den sista biten men jag jobbar på det.

Idag är jag glad att det tog slut, för med min "nya" pojkvän så har jag en mer säker framtid, jag gillar rörligheten och att bo kvar på samma plats hela livet är ingenting för mig. Jag får allt jag vill ha och behöver med Rickard.
Så tack ****** ******** för att du krossade mitt hjärta, det var det bästa som hänt mig :)