Dag 01 - Presentera mig själv
Alexandra Anna Cecilia Wagner är mitt fullständiga namn. Den 28 April 1991 föddes jag på Eksjö BB. Jag var några veckor för tidigt född men tjock, go och glad ändå. Jag vill gärna tro att jag är ett kärleksbarn men om jag ska lyssna på min mor så var jag "det bästa misstaget i hennes liv". Schysst morsan!
Minns inte så mycket ifrån min uppväxt mer än att jag vid tidig ålder fick astma då vi bodde i en lägenhet som visade sig ha skadlig mögel i väggarna. Det blev många resor med "tutut-bilen" och i vissa fall svävade jag mellan liv och död.
Jag levde mina första tre år med mamma och mormor. (Pappa var ute ur bilden från första början) Jag bodde i en liten småstad vid namn Tranås fram tills jag var sju år och det blev sammanlagt 4 flyttar under den tiden inom samma stad. Min mamma hade hunnit hitta en kille strax efter jag fyllt 3 år.
När jag hade gått min första termin i förskolan så var det dags att flytta igen, denna gången ut på landet ca 1 mil utanför min hemort. Här trivdes jag bra. Jag började ny skola, fick nya kompisar och fick en otrolig känsla för hästar.
Lyckan var på min sida då mina grannar hade eget stall och 8 hästar. Bäst av allt? Jag fick följa med och rida så mycket jag ville.
Häst tjej blev jag, trots alla odds. Min mamma var allergisk och ingen i familjen sysslade med hästar. Jag var väl ett typiskt "betongbarn" innan jag flyttade ut på landet. Ridningen blev en stor del i mitt liv och jag kunde verkligen känna hur jag utvecklades. Jag började tävla, kammade hem prisrosett efter prisrosett som jag stolt hängde upp på min vägg.
Vid högstadie tiden hade jag en identitetskris vilket resulterade i att jag ena veckan var svartrockare, andra veckanbarbie.. Ja så skiftade det och jag vet inte hur många gånger jag bytte hårfärg under ett år..
Gymnasietiden var en kamp för mig, jag hade begåvning, allt som krävdes.. Men jag slets åt olika håll, jag hade nu egen häst som ofta blev min ursäkt till förseningar, ogjorda läxor osv. Jag var helt enkelt lat, jag sabbade det.
Började hänga med missbrukare, jobbade på en sunkig bar och var aldrig hemma.
Där började allt gå helt åt skogen och jag hamnade på behandlingshem och där satt jag i ca 6 månader.
Där träffade jag även min pojkvän som jag är tillsammans med än idag.
Tillsammans bor vi i mina drömmars stad Kalmar, där båda jobbar arslena av oss!
Det är ett år sen jag flyttade ifrån behandlingshemmet, och jag lever & är starkare än någonsin.
Från självdestruktiv till självständig.
Men frågar ni mig, så är jag långt ifrån vuxen än :)
Minns inte så mycket ifrån min uppväxt mer än att jag vid tidig ålder fick astma då vi bodde i en lägenhet som visade sig ha skadlig mögel i väggarna. Det blev många resor med "tutut-bilen" och i vissa fall svävade jag mellan liv och död.
Jag levde mina första tre år med mamma och mormor. (Pappa var ute ur bilden från första början) Jag bodde i en liten småstad vid namn Tranås fram tills jag var sju år och det blev sammanlagt 4 flyttar under den tiden inom samma stad. Min mamma hade hunnit hitta en kille strax efter jag fyllt 3 år.
När jag hade gått min första termin i förskolan så var det dags att flytta igen, denna gången ut på landet ca 1 mil utanför min hemort. Här trivdes jag bra. Jag började ny skola, fick nya kompisar och fick en otrolig känsla för hästar.
Lyckan var på min sida då mina grannar hade eget stall och 8 hästar. Bäst av allt? Jag fick följa med och rida så mycket jag ville.
Häst tjej blev jag, trots alla odds. Min mamma var allergisk och ingen i familjen sysslade med hästar. Jag var väl ett typiskt "betongbarn" innan jag flyttade ut på landet. Ridningen blev en stor del i mitt liv och jag kunde verkligen känna hur jag utvecklades. Jag började tävla, kammade hem prisrosett efter prisrosett som jag stolt hängde upp på min vägg.
Vid högstadie tiden hade jag en identitetskris vilket resulterade i att jag ena veckan var svartrockare, andra veckanbarbie.. Ja så skiftade det och jag vet inte hur många gånger jag bytte hårfärg under ett år..
Gymnasietiden var en kamp för mig, jag hade begåvning, allt som krävdes.. Men jag slets åt olika håll, jag hade nu egen häst som ofta blev min ursäkt till förseningar, ogjorda läxor osv. Jag var helt enkelt lat, jag sabbade det.
Började hänga med missbrukare, jobbade på en sunkig bar och var aldrig hemma.
Där började allt gå helt åt skogen och jag hamnade på behandlingshem och där satt jag i ca 6 månader.
Där träffade jag även min pojkvän som jag är tillsammans med än idag.
Tillsammans bor vi i mina drömmars stad Kalmar, där båda jobbar arslena av oss!
Det är ett år sen jag flyttade ifrån behandlingshemmet, och jag lever & är starkare än någonsin.
Från självdestruktiv till självständig.
Men frågar ni mig, så är jag långt ifrån vuxen än :)
Kommentarer
Postat av: seema, mamma till elvira och leon
haha. den va bra :p som det sista som avslut. :p
men haha. vem sjuttsingen e vuxen :pp haha, inte jag i alla fall :p men borde väl va, antar jag - eftersom jag har barn, och är 27 mena jag :)
Trackback
