När man vaknar upp lite halvt utvilad efter en natts hårt arbete och solen tränger sig in genom persiennerna, när man sträcker armarna rakt upp och tar ett kliv fram till fönstret, kisar lite med ögonen och drar försiktigt upp persiennerna, när man möts av strålande solsken och klarblå himmel, ja då är lyckan total.

Jag är så himla stolt över att bo här, jag älskar verkligen att kunna säga "min stad".
Kalmar har sedan länge varit min drömstad. Ända sen jag gick på högstadiet och min dåvarande idrottslärare (som jag var lite smått förtjust i) flyttade dit för att studera. Jag såg alla fina bilder på staden och jag drömde mig bort.

Jag älskar Kalmar, min stad.
Kalmar är mitt egna LA.
Jag behöver inte USA för att hitta lyckan, den har jag här. <3